Att vi socialdemokrater ger vårt stöd till detta är jag djupt tveksam till. Detta är ytterligare ett steg iväg från det begrepp och de förmågor som jag växt upp med som innefattas av ordet försvarsmakt. Och som jag inte avviker från. En av mina läsare lyfte fråga rätt upp och ned och har börjat resonera i termer kring om vi inte ska ta och lägga ner hela rasket. Det är inte utan, och med sorg i hjärtat, jag börjar lyssna på dessa locktoner. Nära 40 MDR SEK per år kan onekligen användas bättre än den ständiga cirkus av omorganisationer och havererade projekt som ständigt lanseras som framgångar trots att nu Riksrevisionen mer eller mindre begår ett lustmord på verksamheten som ryms inom Försvarsdepartementets hägn.
Just möjligheten att privatisera delar av försvarsmakten är inte oproblematisk och har införts i andra länder. Det mest extrema exemplet är USA där omfattningen av privatiseringen nu skapat en tveksamhet om huruvida vissa av förbanden är nationella styrkor eller förband av lego-soldater. Att öppna dörren till privatisering leder ofrånkomligt till att viss verksamhet, höggradigt specialiserad på militära operationer, kan erbjudas andra. Det finns även tendenser att vilja ge dessa kontrakterade förband straffimmunitet. Senast detta inträffade var när USA krävde immunitet för legosoldater inblandade i oroligheterna i Libyen.
Så nej, jag är explicit motståndare till det som nu ser ut att genomföras. Staten har ett våldsmonopol och ett våldskapital. Detta, och de specialiteter som erfordras för att upprätthålla detta, är och förblir en statlig angelägenhet och ett statligt ansvar. Det skall inte ”säljas ut” eftersom jag inte alls heller är övertygad om att försvarssekretessen kan upprätthållas. Genom att outsourca underhållskedjan så öppnar vi för omfattande möjligheter att bakvägen kunna räkna ut vår förmåga och vad våra förband förbereds för. Jag ställer mig numera frågan om våra politiker i riksdagen egentligen vet vad de håller på med, oaktat partifärg.
Vi går nu in på vårat 18:e dygn utan försvarsminister och det blir mer och mer uppenbart att hot- och förmågebedömningarna under lång tid inte bereds på Försvarsdepartementet. Vår tjänstgörande Försvarsminister sedan Mikael Odenbergs avgång heter Anders Borg. Så har det alltid varit och med detta, och dagens nyhet, så spelar det nog ingen roll längre om vi har någon försvarsminister eller inte. Resultatet talar sitt tydliga språk.
Kompletterande läsning: Läs Wiseman, och om du inte följer honom. Gör det om du är intresserad av försvarspolitik. Håller inte alltid med honom i de säkerhets- och utrikespolitiska slutsatserna men han ger en faktabas kring försvaret som i regel är oomtvistlig.
