Artikeln är bra. Riktigt bra. Tyvärr ska jag säga eftersom jag hellre sett att någon av de våra skrivit den. Den tar avstamp i de realiteter som vi har att leva med. Stefan Lövfen har varit inne på samma spår själv när han försökt bjuda in till samtal om energin. Att först definiera våra behov, sedan komma med lösningar hur vi når dit. Jag vill inte gå så långt som Ankersjö och tala om någon miljövänster, däremot så skulle jag kunna gå så långt att börja prata om fundamentalister och realister istället.
Inom mitt eget parti finns en klar idé- och värdegrundskoppling till miljöpartiet i främst miljöfrågor. De tar sig olika form och skepnader men basen är densamma, drastiska förslag till åtgärder som sällan eller aldrig har någon analys kopplad till sig. Miljöpartiets förslag om att slopa bilreseavdragen modifierades något nu vid deras partistämma men återigen har de ingen egentlig analys på hur det skulle påverka arbetsresorna i områden med undermålig kollektivtrafik. Trots att jag bor i Stockholms län så går sista bussen från Stockholm klockan 1910. Mina pass, när jag jobbar dagtid, slutar 1900 varför det är en praktisk omöjlighet för mig att åka kollektivt. Alternativet för mig är att få ut i arbetslöshet. Jag har ett jobb, ett jobb jag dessutom är rädd om då jag nu närmar mig en ålder där de som är arbetslösa ofta tenderar att bli långtidsarbetslösa. En annan utmaning är energiförsörjningen till bostäder och industri. Med den konflikt som ligger mellan det kommunala självstyret och ett vidare nationellt energibehov ser vi hur vindkraftparker ifrågasätts varhelst de projekteras. Alla vill ha dem men ingen vill bo granne med dem. Detta förhållningssätt, mina egna företrädare och min egen kommun inkluderade, omöjliggör en avveckling av kärnkraften. Min egen kommun har precis investerat i ett par vindmöllor. I Småland. På behörigt avstånd från eventuella lokala protester. Ansvarstagande och ansvarslöst samtidigt vilket borde vara en omöjlighet.
Skulle vi avveckla kärnkraften idag, så som MP, V och delar av mitt eget parti vill, skulle vi ställas inför valet mellan att värma upp våra bostäder och kunna hålla delar av industrins hjul i rullning. Det är sådant som framför allt fundamentalisterna gärna talar tyst om. Tyst eftersom bara basindustrin svarar för 27 procent av Sveriges BNP, en andel som dessutom har ökat de senaste åren.
Ankersjö skall bemötas med respekt för sitt anslag anser jag. Det som skiljer oss i synsätt är egentligen bara ett. Där Ankersjö tror på marknadens helande kraft tror jag mer på statliga initiativ. Annars är vi rätt lika.
DN Debatt (Ankersjö), Per Ankersjö
