En devis jag kom på 2012-11-18 som skulle kunna passa:

"Med en blandning av nyfikenhet och stigande förvåning iaktar jag världen i allmänhet och politiken i synnerhet".


Vänsterliberal bohem, republikan och agnostiker med politisk hemvist i svensk socialdemokrati. F.d yrkesofficer, exportsäljare och VD. Numer kan jag även lägga till statsvetare med inriktning på politisk teori och specialintresset politisk islam.

Eftersom jag nu öppet kandiderar till att få företräda (S) vid valet 2014 i antingen EU-parlament eller Riksdag bedömer jag att det minsta jag kan göra är att publicera en politisk programförklaring och självdeklaration. Jag bedömer rent generellt att jag har något att bidra med och är därmed tacksam för alla nomineringar av mig som person som skickas in, enskilt eller som resultat av en förenings nomineringar, till den kommande valberedningen i Socialdemokraterna.

Det kan tyckas väl kaxigt av mig men denna kultur av "vill inte" som råder i partiet borgar inte för en bra process eller en i förlängningen dynamisk och viljeinriktad ledning. Vi måste ha en styrelse som vill något, som vill leda och har klara idéer om framtiden. Dagens styrelse präglas tyvärr av alltför mycket tystnad och tvekande ovilja till att göra eller säga någonting alls varför jag nu bedömer att det måste ske en förändring för att kunna sätta fart. Vi har ett möte - eller kanske Idoltävling för att travestera något - bokat med väljarna 2014 om det var någon som missat detta och tiden börjar bli knapp. Jag vill nämligen vara en som vinner deras förtroende vid det mötet. 

Blyga pojkar får inte kyssa vackra flickor.

Punkt.

Politisk programförklaring och självdeklaration för Johan WesteAllmänt

Brukar beteckna mig som politisk nybörjare trots att det idag är fyra år sedan jag gick med i Socialdemokraterna. Har dessförinnan hunnit med att vara officer i 12 år varav de sista åren i Underättelse- och säkerhetstjänst. Gick efter detta till Telia och medverkade i  de processer som skulle förbereda Telia för börsintroduktion. Efter detta kom jag att vara exportdirektör samt VD för ett par svenskägda bolag i Europa varav mitt mest bestående minne är tiden i Madrid. Idag kan jag lägga till titeln statsvetare med inriktning på politisk teori samt egen företagare som managementkonsult. Min roll i denna ganska vittomfattande titel är framför allt kris- och riskhantering med mediekommunikation i sociala medier som komplement.

Jag har inte som ambition att i min profil vara en kompromisskandidat. Jag är, som politisk rookie, ganska övertygad om att politiken tjänar på tydlighet, rätlinjighet och en växelverkan med det samhälle som den politiska nivån skall spegla. Att vara politiker är heller inte ett livsval för mig, jag har en klar idé vad jag vill åstadkomma och har för avsikt att avsätta en begränsad tid till detta för att sedan kunna sysselsätta mig med annat längre fram. Jag anser att det är direkt skadligt att vara politiker, VD, styrelseledamot eller konsult för länge. Det finns ett datum när de egna idéerna sinar och det blir dags att lämna plats för andra och detta anser jag vara en allmängiltig sanning. Detta datum kallas i min värld ”bäst före datum” och gäller allt från mjölk till politiska ämbeten. Att vara förtroendevald är i min värld ett förtroende och kan aldrig - och skall aldrig - ligga till grund för ett livslångt karriärval.

Mina kompetenser

Jag är en mycket god analytiker med ett stort inslag av en entreprenörs perspektiv. Är en vitsordat drivande organisatör och projektledare inte utan ett visst mått av tävlingsinstinkt. Utöver min officerskompetens (KHS med Kapten som slutgrad) som inkluderar fackutbildningar till underrättelseofficer samt fartygschef har jag genomgått Handelshögskolans Chefsprogram samt är även nu på senare år statsvetare med inriktning på politisk teori och mellanöstern.  Har genom min yrkesroll även utbildning inom CPU (Close Protection) samt av FN och OECD certifierade diplomutbildningar inom Risk- and Crisismanagement och Security Sector Reform (SSR).

Mina politiska intresseområden och ställningstaganden


En del tangerar jag löpande men du kan läsa lite av min samhällsanalys här.

Försvars- och utrikespolitik

Alliansens beslut kring slopandet av värnplikten är sannolikt irreversibelt i stora stycken inom överskådlig tid. Det är av stor vikt att finna en stabil blocköverskridande  överenskommelse för en fungerande personalförsörjning. Denna lösning bör få större inslag av incitament eller krav på civil kompetensutveckling. Andra länder har prövat modeller med finansierade studier för lika lång tid som den enskilde väljer att tjäna sitt land som bör utredas. Svensk industri kommer ha ett stort behov av välutbildad arbetskraft med internationell erfarenhet i framtiden varför det finns uppenbara synergier som kan uppnås med relativt små medel.

Svensk försvarsindustri tillhör inom vissa områden den absoluta frontlinjen inom innovationer.  Innovationer som ger ett otal civila tillämpningar som spin-off effekter. Dessvärre är Sverige idag nettoexportör av patent och innovationer som i ett vidare perspektiv kostar Sverige värdefulla industrijobb. Genom en aktiv innovationspolitik riktad mot försvarindustriklustret och en aktiv dialog med branschföreträdare kan dessa spin-off effekter riktas mot övrig svensk industri.

En stark svensk Försvarsindustri är av central betydelse för såväl vår övriga industriella utveckling som våra möjligheter att vara en trovärdig partner i den internationella säkerhetspolitiska kontexten. Detta är även gällande för myndigheter som FRA och FOI. Det är ingen slump att vi ofta befinner oss i de internationella händelsernas centrum, det har sedan andra världskriget berott på att vi haft något att erbjuda i form av kompetens och information. För att fullgöra och vidareutveckla vårt internationella engagemang är det centralt att fortsätta utveckla dessa delar.

Vad avser FRA är det olyckligt att integritetsdebatten kommit att handla om en enskild myndighet. Jag anser att hela underrättelsekomplexet måste reformeras i grunden, i såväl lagrum som organisatoriskt. FRA-debatten 2008 visade hur oöverskådlig lagstiftningen var och hur illa förankrade de säkerhetspolitiska avvägningarna var för det svenska folket. Det finns skäl att överväga en integritetsbalk med mekanismer för politiska eller folkvalda kontrollorgan. Samtidigt måste Sveriges intressen på den säkerhetspolitiska arenan kunna säkerställas, vi måste vara medvetna om att den vikt andra länder lägger vid vår röst inte på något sätt är gratis. Även denna del måste kunna styras av folkvalda och inte som idag av tjänstemän.

Relationen med Nato är idag på en partnernivå och bör fortsätta vara så. Det finns inga sakskäl för att gå med i Nato så som den säkerhetspolitiska utvecklingen nu ter sig. USA är idag Nato:s mest tongivande, ja – dominanta, medlem. USA står idag för mer än 70 procent av Natos åtaganden. Det är inte rimligt att USA med en galopperande statsskuld och fortsatt handelsunderskott kan vidmakthålla detta på den euroasiatiska kontinenten. Svenskt försvarssamarbete bör bygga på främst en nordisk och i ett vidare perspektiv en europeisk kontext där finansieringen av gemensamma stridsgrupper skall ske med gemensamma EU-medel. Det är inte rimligt att den svenska försvarsbudgeten belastas med detta åtagande vid varje tillfälle vi tar ”lead”, ett åtagande som i grunden är ett europeiskt intresse.

Sverige bör mer aktivt verka för Turkiets EU-medlemskap. Idag är Sverige alltför beroende av EU som exportmarknad. Turkiet är den brygga till Mellanösterns och delar av Asiens tillväxtmarknader som Sverige behöver för att göra sig mindre beroende av EU med alla dess finansiella problem. Sverige bör framgent hålla sig utanför Eurosamarbetet intill dess att detta kan uppvisa styrkta stabiliserande mekanismer. Där är vi inte på långa vägar än och de ingående länderna har idag allt för olika förutsättningar .

Arbetsmarknads- och näringspolitik

Alltför mycket av den senaste tidens arbetsmarknadspolitik inom socialdemokraterna har handlat om ersättningsnivåer i A-kassan. Detta är i grunden ett felaktigt anslag. Arbetsmarknadspolitik handlar i min värld om att skapa förutsättningar för individen att förverkliga sina drömmar och förutsätter en växande och dynamisk arbetsmarknad. I detta ligger såväl att möjliggöra för den enskilde att känna sig behövd och sedd samt i förlängningen forsknings- som innovationspolitiken nära. En aktiv politik inom dessa områden parat med aktiva åtgärder för att underlätta finansieringen av enskildas idéer, småföretag och dess produktutveckling är vitalt för att lyckas.

En slopad förmögenhetsskatt för arbetande kapital är en väg som bör övervägas som komplement till dagens skattedebatt. Jag vill dock utreda ett än djärvare grepp, en skatteamnesti för de som undanhållit ekonomiska medel i utlandet för beskattning givet att dessa investeras i olika former av tillväxtfonder. Formen för dessa tillväxtfonder bör utredas i samarbete med dagens riskkapitalaktörer och Vinnova.

Sverige bör dra fördel av de invandrare som idag driver företag. Dessa besitter en unik personlig kompetens och värdefulla nätverk i sina forna hemländer. Dessa länder - främst Mellanöstern och Afrika - är de områden som kan visa upp den kanske bästa tillväxtpotentialen i en alltmer globaliserad marknad.

Energiomställningen är även den en central komponent. En miljöbonus på ROT-avdragen kan frigöra mer energi till vår basindustri. Varje ynka watt som hushållen kan spara är guld värd för denna ryggrad i svensk industri. Vidare är energiomställningen en möjlighet att skapa nya jobb om kombinationen med innovationer och riskkapital kan utnyttjas på ett adekvat sätt.  

Det är dock ofrånkomligt att jag även markerar var jag står i debatten kring A-kassan. Jag är inne på samma linje som Stefan Lövén och Mona Sahlin. Det är bättre att ha en A-kassa där 80 procent av befolkningen kan åtnjuta ett tidsbegränsat men högt skydd än den modell på en lägre ersättning utan bortre gräns. En modell jag skulle kunna tänka mig är en ersättningsnivå på 80 procent under tre månader för att efter detta få en lägre nivå i A-kassan som i grunden är en omställningsförsäkring.

Jag vill se utöver detta en utredning om friåret. Jag är inte förespråkare för ett allmänt hållet friår utan ett riktat friår med kompetensutveckling för de grupper som uppvisar stora antal arbetsskador. Det är få byggnadsarbetare och undersköterskor som klarar av att vara yrkesverksamma inom sina ursprungliga yrkesroller ända fram till pension. Det finns skäl att erbjuda dessa individer en kompetensomställning mitt i livet eller när de första förslitningssymptomen blir tydliga för att kanske vidareutbilda byggnadsarbetaren till skyddsingenjör eller yrkeslärare. Allt för att möjliggöra ett så rikt liv som möjligt för de som ibland drar de tyngsta lassen i samhället, ett lass som bryter ner deras kroppar i förtid.

Jag vill se ett utbyggt och aktivt arbetsmiljöarbete. Kostnaden i de enskildas lidanden när skadan eller i värsta fall dödsfallen kommer låter sig svårligen mätas. Kostnaden för en proaktiv insatts är dock väsentligt lägre än samhällskostnaden för skador och produktionsbortfall när olyckor – som kunde förebyggts – väl har inträffat. Men ytterst är det en fråga om att sätta individens säkerhet och välbefinnande före kortsiktiga ekonomiska vinster.

Socialförsäkringar

Dagens modell, och den förra modellen, byggde i alltför stor utsträckning på ett sekventiellt tänkande. När en aktör är klar tar nästa vid. Detta är ohållbart och andas ett djupt människoförakt där den enskilde patienten blir mer ett kolli och en kostnadspost som bollas mellan myndigheter. Jag vill därför se FINSAM implementerat i hela landet. Vid sjukskrivningar längre än 30 dagar bör samtliga aktörer – Försäkringskassa, Primärvård och Arbetsförmedling – tillsammans och i samråd med klienten ta fram kriterier för en återgång i arbete. Finns inga rimliga förutsättningar för detta skall den enskilde inte uppleva att det finns en bortre gräns för samhällets skydd. Det skall dock finnas tydliga krav på den enskilde i rehabiliteringskedjan som ett aktivt deltagande i främst vårdprogram som kan omfatta rökavvänjning, kostomläggning och motion för att nämna några parametrar.

Övrigt

Jag är en försvarare av det fria ordet i något som bäst kan liknas Torgny Segerstedts anda. Det fria ordet är centralt för en vital demokrati. Likaså är principen en man – en röst lika central. När jag nu skriver om demokrati så menar jag såväl den som omfattar samhället som den som omfattar det Socialdemokratiska Arbetarepartiet. Dagens elektoriella system i partiet känns inte i takt med samhällsmedborgarnas krav och det är hög tid att vi börjar gå i takt med de som vi vill ska rösta på oss.

Jag anser i denna kontext dessutom att vi bör allvarligt fundera på hur vår facklig- politiska samverkan med främst LO skall te sig i framtiden. Jag anser inte att LO kunnat förnya sig i den takt som arbetsmarknaden utvecklats med större inslag av tjänsteproduktion som vilat på individens kunskaper som grund. Skall vi kunna fortsätta dagens samarbete måste LO även dom förnya och förändra sig samt att vi gemensamt finner nya - friare - former som speglar dagens mer löst sammanhållna arbetsmarknad och därmed rörligare väljarkår.